Nu har Isaac kommit.
20 juli klockan 05.15 kom han.

Fort gick det hela.
19 juli vid 21.00 kände jag att det började rinna vatten. Åkte in för kontroll. Allt såg bra ut och jag hade inga sammandragningar. Inga känningar alls. Så vi åkte hem igen. Med beskedet på att hade inget hänt på 48 timmar skulle jag sättas igång. Chock- vi skulle bli föräldrar inom 2-3 dygn. Oj vad mycket att fixa innan dess.
Jonas föräldrar hämtade Demi. Detta för att han skulle slippa stressen om vi skulle behöva åka in snabbt. Kände fortfarande inget. Packade bb-väskan och Jonas började klura lite med bilstolen.
Vid 01-01.30 börjar jag känna lite. Tar en dusch och går och lägger mig. Vid 02 känns det ordentligt, Jonas tar tiden. 4 minuter mellan värkarna ca. Ringer till förlossningen, avvakta om vi vill. Efter 15 minuter fixar jag inte det längre. Då kör vi.
Kommer in vid 03 på förlossningen. Då är det 1 minut mellan värkarna.
Undersökningen visar att jag är öppen 5 cm.
Narkosläkaren kommer och sätter ryggbedövningen. Värkarna lugnar sig.
På 1 timme har jag öppnat mig helt.
De sätter ett värkstimulerande dropp för att få igång krystvärkarna ordentligt.
Pulsen börjar gå ner på Isaac, så de bestämmer sig för sugklocka.

05.15 tittar han ut med buller och bång.
3265 tung och 49 cm lång.

Blev inlagd på bb eftersom att de ville ha lite extra koll på grund av sugklockan.
Ville egentligen åka hem på onsdagen, men stannade kvar en natt till, amningen ville inte riktigt.
Men pumpning några gånger och amningsnapp så kom det som det skulle.

På onsdagen kom Ronny, Linda och Tova på snabbvisit. Tova visste inte riktigt hur hon skulle göra. Hon ville mest leka.

På torsdagen fick vi åka hem. Läskigt!
Farmor och farfar kom hem med Demi. Han var väldigt nyfiken och samtidigt väldigt försiktigt.
Mormor och morfar kom också på besök.

Annars tar vi det mest lugnt, vänjer oss mest. Tar promenader. Allt är ju så nytt.
Samt att mina hormoner är inte direkt lugna. Susar hit och dit. Gråter för minsta lilla och känner mig osäker på mig själv.
Vet att detta är helt normalt, men gud så jobbigt det är. Inte van vid alla dessa känslor.
Tankarna snurrar runt i skallen. Klarar vi detta? Har han det bra? Gör vi rätt? Hur gör man allt?


Stolt pappa med Isaac några timmar gammal.

1 dygn gammal

Världens sötaste storebror.